Kiasmas program för år 2024 tar upp teman kring hemmahörande, samhörighet, samband och identitet. Var är vi då vi är hemma? Och vem är vi och hurdana samband skapar vi till andra? Var går hemmets gränser? Året inleds med en omfattande utställning sammansatt av verk ur Nationalgalleriets samlingar. Den inbjuder åskådarna att begrunda teman kring hemmet och hemmahörande.
Känns som hemma – Kiasmas samlingsutställning
12.1.2024–12.1.2025
Samhörighet och gemenskap är behov som förenar alla människor. Hur återspeglas känslan av samhörighet på identiteten, relationerna till andra människor och i ett bredare perspektiv på hela samhället? Utställningen som sammanställts av verk ur Nationalgalleriets samlingar granskar samhörighet ur olika perspektiv: hur skapar människor samband med varandra och med sin omgivning? Ibland präglas känslan av samhörighet och hemmahörande av en längtan efter det förgångna eller en plats man lämnat bakom sig. I utställningen ingår verk som lyfter fram migrationsströmmarnas olika konsekvenser. Nationalitet, stat och språk kan begränsa eller förstärka upplevelsen av samhörighet. Verken tränger inte bara in i det förgångna utan sträcker sig också mot det kommande: hurdana världar drömmer vi om?
Simon Fujiwara
1.3.–13.10. 2024
Simon Fujiwaras (f. 1982, Storbritannien) utställning breder ut sig över sex rum och omfattar konstnärens centrala verk över en period av ett decennium. Utställningen bygger upp en serie upplevelser som har planerats specifikt för Kiasma. Många av dem sammanförs nu för första gången. På utställningen kan man bland annat titta in på en homoerotisk bar som är en imitation av en bar som konstnärens föräldrar ägde i Francos Spanien på 1970-talet, eller under observation av övervakningskameror iaktta en vaxdocka föreställande Anne Frank. Utställningen kulminerar med konstnärens senaste projekt Who the Bær, en serietidningsbjörn som inte har någon identitet, ingen ras, inget kön och ingen sexualitet, och som försöker definiera sig själv i bildernas värld.
Nina Beier
22.3–8.9.2024
Nina Beiers (f. 1975, Danmark) skulpturer bygger ofta på existerande föremål: pastellfärgade tvättställ, fjärrkontrollerade leksaksbilar och porslinsvaser kartlägger rutter från det ursprungliga till kopior, reser i tid och rum, från en kultur och era till följande. Längs vägen och i nya kontexter förändras innebörderna, och ibland fastnar de i ett mellantillstånd, på gränsen mellan sin egen materiella form och den bild de projicerar. Föremålens serieartade karaktär och hur de presenteras sida vid sida ger också en fingervisning om ett kontinuerligt flöde av nya innebörder. Utställningen som också inkluderar performance har sammanställts retrospektivt och är den hittills största översikten över Beiers produktion.
Pauline Curnier Jardin
11.10.2024–23.2.2025
Pauline Curnier Jardins (f. 1980, Frankrike) konst är upplevelsefylld på ett övergripande sätt och utnyttjar filmframställning, installationer, skulpturer och performance. Verken som behandlar samhällets normer och stereotypier är ofta till sin form sina stilmedel uppsluppet humoristiska och visuellt rika. I centrum står de förväntningar som ställs på kvinnan eller på marginaliserade gemenskaper, som konstnären nedmonterar med de mest mångsidiga iscensättningar och berättelser. Typiska ingredienser i Curnier Jardins konst är historia, mytologi, religion eller folkliga traditioner.
Planet Home
15.11.2024–30.3.2025
Utgångspunkten för temautställningen som Kiasma har sammanställt är jorden som vårt gemensamma hem.
Kiasma-teatern 2024
Också Kiasmas program med föreställningar dyker från och med ingången av året ner i teman kring hem och samhörighet. Med finns ett verk av Maria Metsalu, en koreograf som har estnisk bakgrund men som redan i många år levt som nomad runt om i Europa. Verket är en samproduktion med performanceteatrarna Kanuti Gildi Saal (Tallinn) och Toaster (Köpenhamn). Maija Nurmio förbereder en gruppkoreografi där man ser kroppen och andningen som ett hem. Liisa Pentti djupdyker för sin del ner i frågor kring samhörighet tillsammans med sex dansare (Hanna Ahti, Anna Maria Häkkinen, Anna Mustonen, Maija Mustonen, Anna Torkkel och Masi Tiitta). an omniscience: an atmos-etheric, transnational, interplanetary cosmist bird opera spanning seven continents and the many verses är Himali Singh Soins och David Soin Tappesers samtidsoperaverk där tärnor som flyger iväg för att övervintra på Antarktis innehar en stor roll. I juni firar URB-festivalen staden, dess gemenskaper och ungdom. Hela årets program kompletteras under denna hösts gång.